Previous:

Tiden gick och tillslut var det dagen innan flytten, alltså Torsdag. Det var en väldigt jobbig dag, sista dagen i min skola som jag har gått i hela mitt liv dessutom, sista dagen med alla mina vänner och min klass. Sista lektionen hade lärarna fixat glass och en film som vi alla kollade på som ett ”hejdå” till mig. Filmen hette något med ”Never Say Never” och det var med den unga sångaren Justin Bieber. Jag hade faktiskt aldrig lyssnat något på han förut, men han var faktiskt riktigt bra, och dessutom väldigt söt. Alla killar i min klass hatade honom och stönade och bedde att inte behöva se filmen. Men de kom inte undan för det.

---

Piloterna ropade ut i högtalarna - Nu kan ni sätta på er säkerhets bälterna, så ska vi göra oss klara för landning, vi hoppas ni har haft en bra och trevlig resa och önskar er en trevlig vistelse i Stratford. Planet landade, och det var dags att spänna loss sig, ta sitt handbagade och lämna planet. Jag, mamma , pappa , Nellie och Ron gick och hämtade allt annat bagage som kom ut på ett rullband. Våra väskor kom, och vi gick ut från flygplatsen där 5 ganska stora lastbilar stod och väntade på oss fulla med alla våra saker som inte fick plats i flygets bagageutrymme. Framför lastbilarna stod det en svart Volvo som pappa skulle köra och visa vägen till huset för lastbilschaufförerna. Vi alla la vårat bagage bak i bilen , och alla hoppade in. Pappa visste exakt vart huset låg, eftersom han hade fått en karta av en mäklare. Vi började rulla, och flygplatsen kom längre och längre bort. (Lyssna på låten , om ni vill )

Tillslut stoppade jag in mina hörlurar och lyssnade på musik. Låten som spelades var "Never Say Never" med Justin Bieber. Jag lyssnade väldigt noga på vad han sjöng och helt plötsligt var vi nästan framme vid huset. Nellie knuffade på mig, som vanligt och sa att vi var framme om fem minuter. Och hon tyckte det skulle bli jättespännande och hoppades på att huset skulle vara lika stort som ett slott. Där alla prinsessor bor.

Katy och hennes familjs hus.

Efter fem minuter till i bilen var vi framme. Jag drog ut hörlurarna och kollade på huset. Huset var faktiskt riktigt fint och jag tror faktiskt att jag skulle trivas. Huset var ganska stort och hade tegel och var vitt, framför var det en stor gräsmatta och ett garage fanns bredvid huset. Jag klev ut ur bilen och mamma bad mig att ta mitt bagage och gå in efter pappa. När vi klev in sa pappa högt

-Visst är det fint Katy, jag vet att vi kommer att stormtrivas här.

Jag mumlade lite tyst med ett "-Ja, det är jättefint. Pappa visade mig mitt rum och jag blev faktiskt riktigt nöjd. Rummet var ganska stort, iallafall större än det jag hade i Sverige. Det fanns även en walk in closet och jag hade ett helt eget badrum. Jag gick ner för att kolla om jag kunde börja flytta upp alla mina saker till mitt rum. Våra nya grannar hade redan kommit förbi och hälsat, de var mycket trevliga och hette Alice och Martin Conway. De hade en flicka i min ålder , vilket kändes ganska bra. Men hon var inte med just nu. Mamma bjöd in grannarna på fika imorgon, och de kom gärna.

Redan nästa dag hade jag nästan packat upp hälften av alla mina flyttkartonger. Jag hade varit uppe ganska länge inatt och dessutom hade tidsvändningen gjort så jag blev trött, så jag beslöt mig för att sova ett tag. Jag drömde denna gången om sångaren Justin Bieber. Inte för att jag var så förtjust i han och hans låtar, men det var något speciellt med honom ändå. Jag drömde att jag träffade honom och att han kramade mig och frågade om jag ville gå ut på en middag med honom. Jag svarade ja , och vi gick ut. Precis då , hör jag en röst

-Katy, gumman! Du måste vakna, grannarna kommer över på fika om en stund.

Javisst ja , det var idag ju,tänkte jag. Jag gick upp ur sängen , tog på mig ett annat par jeans och en enkel tröja. Borstade igenom håret och satte upp det i en snabb toffs. Sen plingade det på dörren. Jag blev faktiskt lite nervös , tänk om herr och fru Conways dotter var en riktigt “bitchig” person. Jag menar , en sån som finns i amerikanska high school filmer som jag hade sett i Sverige. Sen kom jag och tänka på språket, juste de pratar ju inte Svenska här direkt, utan amerikanska. Men jag gick ner tillslut ändå. Familjen Conway stog i hallen och höll på och hänga av sig jackorna och ta av sig skorna. Där stod hon, dottern

-Hej! Jag heter Penny, sa hon.

-Hej , Katy. Det var det ända jag fick fram. Mamma hade dukat fram massa gott, bullar, kakor , saft och kaffe. Jag satt där och kollade på Penny. Hon verkade faktiskt riktigt snäll och verkade inte heller sådär tyken som jag hade tänkt. Tillslut frågade Penny

-Så hur var det i Sverige?, för det var där du kom från va?

-Ja! Jo det var helt underbart, jag har ju bott där i hela mitt liv, och alla mina vänner är kvar där ju.

Ett och annat ledde till massa prat, tillslut sa hon

-Vi kan gå tillsammans till skolan när den börjar imorgon.

-Ja , det skulle vara jättekul!, svarade jag.

Det kändes skönt, och hon gick ju dessutom i samma klass som mig. Tiden gick och familjen Conway gick hem.

-----------------------------------------------

-Nå, vad tyckte du om Penny? Frågade mamma.

-Hon verkar snäll och schysst. Vi ska gå tillsammans till skolan imorgon.

-Åh vad kul! Jag tror du kommer stormtrivas på skolan! Och jag tror alla där är jättesnälla. Sa mamma.

Klockan blev strax före elva och det var nog dags för att gå och sova. Jag gick in på mitt egna badrum, tog bort mitt smink och borstade tänderna. Sen gick jag och försökte hitta något att sova i. Men nästan alla mina kläder låg fortfarande kvar i mina flyttlådor. Tillslut hittade jag bara en gammal t-shirt med en apa som tryck på. Den får duga, tänkte jag. Jag la mig tillrätta, tänkte på imorgon och somnade.

 

 

---

Ganska kort kapitel detta med, menmen ! Har precis börjat ;)