Filmen Never say Never, Katys hus i Sverige, Malin och Frida. Bilderna från weheartit.com

Previous:

-Katy, kan jag komma in ?

-Ja. svarade jag snabbt.-

Hon kom instigande och stängde dörren efter sig. Jag fick tanken varför hon stängde dörren ? Vad har jag gjort nu ? Det första hon fick ur sig var att hon behövde berätta en sak. Jag blev väldigt nyfiken och fick upp en massvis med olika tankar på vad hon skulle berätta.-

-Vi ska göra en liten förändring i familjen,det är så att pappa har fått ett jobb, ett väldigt bra jobb.

Åh vad kul. För pappa har inte haft ett bra jobb på länge, tänkte jag.

-Vi kommer också behöva flytta , och det kommer att bli en lång flytt

-Vadå lång flytt, om det är inom Sverige är det ingen lång flytt eller ?.

-Det är just det jag skulle komma till, det är inte inom Sverige vi ska flytta, utan utomlands, till USA.

-Va ? Usa ? Men alla mina vänner då ?.

Tiden gick och tillslut var det dagen innan flytten, alltså Torsdag. Det var en väldigt jobbig dag, sista dagen i min skola som jag har gått i hela mitt liv dessutom, sista dagen med alla mina vänner och min klass. Sista lektionen hade lärarna fixat glass och en film som vi alla kollade på som ett ”hejdå” till mig. Filmen hette något med ”Never Say Never” och det var med den unga sångaren Justin Bieber. Jag hade faktiskt aldrig lyssnat något på han förut, men han var faktiskt riktigt bra, och dessutom väldigt söt. Alla killar i min klass hatade honom och stönade och bedde att inte behöva se filmen. Men de kom inte undan för det.

Vi slutade vid 2 och det slutade med att alla fick ge mig en kram och säga hejdå. Vi bestämde att vi kunde hålla kontakten mellan Facebook. Lärarna skulle fixa en grupp för klassen så att alla kunde skriva till mig om de ville. Dagen var slut och jag gick hem, det kändes konstigt att det här antagligen var sista gången på länge som jag gick just den här vägen. När jag kom hem stod det en stor lastbil utanför huset , i den var det fullt av flyttlådor. Jag gick upp till mitt rum och packade ner det sista och sen gjorde jag klart för vad jag skulle ha med mig i mitt handbagage. Sen skulle allt vara klart. Min säng stod inte i mitt rum, jag fick snabbt upp tanken om vart jag skulle sova inatt. Jag frågade mamma och hon svarade , -vi har lagt upp 5 madrasser nere i vardagsrummet som vi alla ska sova på inatt, så det sen imorgon blir lätt att bara rulla ihop de och slänga in de i lastbilen. Jag svarade med ett lätt "okej". Det började bli sent och det betydde sista natten i mitt hus och i Sverige. Jag var faktiskt ändå väldigt trött och beslöt mig för ändå tillslut gå och lägga mig runt klockan tio. Flyget skulle ändå gå runt sju imorgon på morgonen så det var bra att jag fick tillräckligt med sömn för det skulle bli en lång dag imorgon. Jag låg och hade massa med tankar, men tillslut bara jag somnade.

Jag vaknade nästa morgon av att mamma sa mitt namn, jag trodde jag drömde men sen vaknade jag till och såg mamma stå framför mig i vardagsrummet, där som jag hade tillbringat sista natten i Sverige. Jag kände att jag inte orkade eller ville fixa mig, för vi skulle ju nästan spendera hela dagen på ett flygplan och då brydde jag mig inte om hur jag såg ut. Så jag bara drog på mig ett par jeans och en enkel svart t-shirt som jag hittade högst upp i en av flyttlådorna. Sen drog jag på mig mina uggs och en jacka och gick ut och hjälpte pappa och lastbilschauffören att bära in de sista lådorna i lastbilen. Det var riktigt kallt ute, faktiskt ännu kallare än vanligt, men det kanske var för att det var tidigt på morgonen. Klockan var ju ändå halv fem. Jag gick sen in och frågade mamma om jag kunde få något att äta, men hon sa att vi ändå snart skulle till flygplatsen, så vi kunde äta där. Klockan blev kvart över fem och det var dags att åka. Det kändes riktigt konstigt att vi aldrig mera skulle komma hem hit igen, inte på ett tag igen iallfall. Men iallafall Frida och Malin skulle också åka med till flygplatsen för att säga ett sista hejdå. Det kändes bra att de var med.

Vi kom fram till flygplatsen vid kvart i sex. Och vi hade ganska ont om tid att äta, men jag köpte istället bara en ost och skink macka och beslöt mig för att vänta på att få riktig mat sen på flyget. Dock vet jag att flygmat är nog inte det godaste och bästaste man kan få, men jag får nöja mig. Klockan blev halv sju och flyget skulle gå om en halvtimme. Jag började nästan få tårar i ögonen av allt som jag tänkte på. Att det här var sista halvtimmen i Sverige, med mina vänner, ah nästan allt flög upp i mitt huvud. Mamma sa att det var dags att gå på flyget. Och jag började få ännu mer tårar i ögonen, jag kastade mig på mina två bästa vänner och sa -jag ska aldrig glömma er , och jag lovar att höra av mig så fort jag har landat i Kanada. Malin och Frida kramade om mig och tillslut var det dags att säga hejdå. Jag började gå mot flyget och Malin och Frida kom allt längre och längre bort från mig. Tillslut såg jag de inte längre.

På flyget var det redan fullproppat när vi steg på. Men vi hade ju ändå kvar våra bokade platser. Jag hamnade bredvid min syster Nellie. Klockan blev sju och en flygkapten ropade ut i högtalarna att det var dags att spänna fast sig för start. Flyget rullade ut på startbanan och sen var det dags, dags att lämna Sverige, kanske för gott. När jag väl satt där uppe i luften, nånstans över Sverige kändes det faktiskt bra på något sätt. Vet inte varför , men det bara kändes bra. Vilket gjorde mig lite glad och jag lyckades få ett litet léende på läpparna.

Äntligen hörde jag en röst i högtalarna "-Mat kommer nu serveras i hela flyget, ni kan nu också om ni vill släppa loss er och gå på toaletten om ni skulle behöva". Jag var verkligen jättehungrig eftersom mackan på flygplatsen inte var så mättande direkt. Flygvärdinnan kom med maten och en dricka och jag sa "tack!". Maten bestod av köttbullar och mos därpå lingon och sås. Inte det godaste , men jag var tvungen för jag visste att resan skulle bli väldigt lång. När jag hade fått ner all mat så tog jag upp min mp3 och satte på lite bra musik som jag hade lagt in innan vi åkte. Jag vilade ögonen och sen somnade jag. Jag drömde om Usa, om att jag kom till min nya skola och klass, allt och alla var verkligen välkomnade och jag trivdes. Jag vaknade med ett ryck av att min syster Nellie stötte på mig. Jag drog ut hörlurarna och kollade underligt på henne och frågade vad hon ville. - Vi är framme om tre timmar ! , sa hon. Jag hade sovit i tre timmar ungefär. Medan det kändes som fem minuter bara. Sen kunde jag inte somna om. De sista flygtimmarna gick och det började närma sig landningen i Usa. Piloterna ropade ut i högtalarna -Om cirka 15 minuter ska vi landa på Stratfords landningsbana, vi ropar ut när det är dags att sätta på sig säkerthetsbälterna. Jaha, då var det dags att börja sitt "nya" liv , tänkte jag. Nu var jag ungefär sju timmar från Sverige, mitt hemland, mitt hus och alla mina fina vänner.